Livstecken
Jag lever. Trött, men lever. Fan, det är jobbigt att leva på två ställen. Igår glömde jag sminkväskan hemma hos mig, så jag har gått osminkad idag. Eller, jag hade lite rester av mascara, men det var allt. Just nu är det en svinstia här hemma och jag vill egentligen mest vara hos J. Fast jag vill vara hemma också. Hans säng är för stor utan mig, säger han.
Imorgon var det ett halvår sen vi var på den där första dejten. Den som började med kaffe och slutade sju timmar senare med hångel ute på gatan. Jag är väldigt glad att jag gick på just den dejten.
